ja..jag vet inte hur ja ska börja...

jag sms:ade iaf min far för första gången på 16 år...

jag har inte haft kontakt med min far nån gång..tänker inte skriva allt här...

men visst på en blogg så kan man skriva om nästan allt..det är ju en dagbok..men jag väljer att inte skriva vrf...ni vet iaf nu att jag inte har haft kontakt med han på länge...

det började med att jag sms:ade han och frågade om present..jag menar..han har ju aldrig gett mig en present någon gång så vafan nu kan han iaf börja...

..jag gick in i vardagsrummet och satt och tänkte framför tv:n..undra vad han skulle göra..skulle han ringa?..tänk om han skulle ringa under en lektion i skolan kanske i morgon..vad skulle ja säja?

just precis då...ja just då ringde de i telefonen...jag såg att det stod farsans mobil..jag sprang..ja ni hörde rätt, jag sprang ut till hallen och frågade mamma och syrran vad ja skulle göra..dom sa att ja skulle svara..

..och det var det ja gjorde...

så många frågor snurrade i mitt huvud..men ja sa aldrig nått av dom

...varför har han aldrig hört av sig?...hur har han det?..hur skulle det ha varit om ´syrran och jag hade bott där typ varannan vecka?..osv

men han sa iaf att han hade tänkt tagit kontakt med oss förr..men det hade aldrig blivit av och lite annat...och att vi skulle höras av framöver...sen bröts det...

..mitt batteri dog..

..men ja pallade inte att ringa upp han sen..

vad skulle jag säja efteråt?..

just nu är ja chockad..asså jag vet inte vad ja ska tro..jag vet inte vad ja ska säja..allt är uppochned..hur kommer det bli nu?...

så många frågor..så några svar...